Förändra världen genom bön och stickning!

Att sticka en bönesjal är att be för en person samtidigt som man stickar en sjal till denne. Detta kan vara mycket läkande, för en själv och för den personen som får sjalen. Bönen gör verkan, du själv får utlopp för din frustration och resultatet blir en vacker och kärleksfull gåva som värmer.

Ibland vet man inte var man ska göra av sin frustration. Sjukdom och andra omständigheter kan oroa och förstöra för en själv och för nära och kära. Då kan det kännas skönt att få göra något konkret, att rikta tankarna mot någon större, mot Gud som har hela världen i sin hand.

Att börja sticka bönesjalar, det är att ge sig ut på en spännande resa, det tror jag flera av oss som varit med i bönesjalsgrupper under det senaste åren har upptäckt! Martin Luther lär ha sagt ungefär: “Jag har hellre en här på 10 000 man emot mig, än en människa som ber.”

Sticka en maska, be en bön. Kreativ bönegrupp Örby-Skene församling hösten 2020

Vill du också prova att använda din kreativitet som ett redskap för bön och omsorg?

Var med i höst och sticka en sjal till någon som behöver dina förböner i form av en tydlig gåva, en bönesjal som omsluter, värmer och påminner om Guds kärlek. Ingen kreativ talang är för liten, och med bön kan vi förändra världen till en varmare plats. Varmt välkommen att vara med!Vi startar i Örby församlingshem den 7e september kl 18.30, med ett kortare föredrag där vi går igenom grunderna i bönesjalsstickning. Därefter bildar vi en grupp som träffas vid 5 tillfällen till, varannan måndag. Vi ber, fikar och stickar bönesjalar tillsammans. Ledare: Emma Josefsson, diakon. Anmälan till kursen samt allergier meddelas senast 6/9 till Agneta Häggander, telefon 076-114 91 69. Begränsat antal deltagare.(Medtag gärna egen stickning till första tillfället, om du vill sticka under föredraget. Det går också bra att vänta till andra tillfället med att börja på den bönesjal du kommer arbeta med under hösten.)

Vi ses i höst!

Evenemanget på Facebook

Örby-Skene Församling

Artikel Norea ”Guds omsorg i en bönesjal”

Artikel i Noreanytt 2016

Projekt Hanna vill inspirera till bön för kvinnor som har det svårt. Möt några personer som upptäckt ett nytt kreativt sätt att be och förmedla Guds omsorg – genom att träffas och sticka bönesjalar.

En artikel i en tidning väckte min nyfikenhet. Där kunde man läsa att i Torestorps pastorat stickar man bönesjalar till personer de önskar ska få uppleva Guds kärlek och helande. Initiativtagare är Emma Josefsson, som är diakon i församlingen. Hon fick idén när hon sökte efter information om kreativ bön på Internet. Jag kontaktade Emma för att få veta mer. När vi samtalat en stund undrade jag om vi fick sprida idén inom Projekt Hannas bönenätverk. Hon ställde sig positiv till detta.

Läs hela artikeln

Artikel Dagen ”Att svepas in i böner”

Emma Josefsson är glad över möjligheten att kombinera kreativitet och bön.

Artikel i Dagen november 2016

Efter att själv ha stickat sig ur mycket ångest­ och oro, visste diakonen Emma Josefsson att stickning­ och bön var en lyckad kombination. I dag håller hon kurser i att sticka bönesjalar för att visa andra på Guds omsorg och närvaro i deras liv.

Läs hela artikeln på dagen.se

Text Therese Peterson
Foto
Anna Sternfeldt

Artikel Kyrkpressen ”Den som får en bönesjal får känna sig älskad”

 

Emma Josefsson är glad över möjligheten att kombinera kreativitet och bön.

Artikel i Kyrkpressen oktober 2015

Sedan förra hösten träffas en grupp kvinnor i det lilla samhället Torestorp i södra Sverige och stickar bönesjalar. Emma Josefsson, 28 år och diakon, är den person som tagit initiativet till gruppen. Först bestämmer de vem som ska få sjalen. Det kan vara en person som är sjuk, har sorg, eller som gått igenom någon annan svårighet. Men det kan också vara någon som går igenom en ny fas i livet eller någon som man bara önskar allt det bästa för. Efter att gruppen valt person så väljer de färg. Olika färger kan symbolisera olika saker, eller så väljer gruppen helt enkelt en färg som personen de tänker sticka till tycker om.

Foto och text Anna Sternfeldt

Läs artikeln på kyrkpressen.fi